Gudfast högg stenen efter Kättilmund, sin son

Stenen står vid den gamla landsvägen genom Blacksta, troligen ganska nära den plats där den ursprungligen restes. Både GUdfast och Kättilmund är vanliga namn i svenska runinskrifter.

Gudfast och Trond lät uppresa stenen efter efter sin fader Hals, och Frögunn efter sin man. Tord högg dessa runor väl

Stenen stod enligt uppgifter från 1600-talet öster om Blacksta. När den flyttades till sin nuvarande plats är okänt. Namnet Hals, som ursprungligen är ett tillnamn, är inte känt från någon annan runinskrift. Namnet Gudfast förekommer också på den andra runstenen i Blacksta. Det är förmodligen samme man som åsyftas. Tord har också signerat runsten U1107 vid Äskelunda i Bälinge socken och är troligen upphovsman till flera osignerade stenar i trakten.

Ingemar? och Anund, de läto resa denna sten efter Hedenbjörn och Fastbjörn och ... sin fader. Gud hjälpe deras själ.

Stenen hittades 1923 i åkern strax väster om gamla landsvägen mellan Broholm och Blacksta. Runorna upptäcktes först sedan stenen sprängts sönder för att forslas bort. Stenen lagades och restes 1929. På 1980-talet genomgick den en total renovering då de gamla lagningarna togs bort och ersattes med modernare material. Vid renoveringen hittades små ristade fragment inne i fogarna varför läsningen kunde kompletteras på några punkter.

Ärnfast och Stenbjörn (och) Torsten läto (resa stenen) efter Jorund, sin fader, Disälv.

Disälv är ett kvinnonamn, det är säkert namnet på Jorunds hustru som tillsammans med sönerna har låtit resa stenen till hans minne. Stenen låg på 1600-talet i den västra kyrkodörren. När denna ingång igensattes i samband med reparationer av kyrkan 1928 togs stenen fram och restes 1932 på sin nuvarande plats.

Samma år påträffades i genomgången mellan kyrkan och sakristian en gravhäll, troligen från slutet av 1000-talet. Ornamentiken, ett utsirat kor, förekommer på flera ristningar. Stenen står nu på kyrkogården söder om koret.

Säger lät hugga stenen efter Une, sin son

Runstenen står troligen på sin ursprungliga plats vid den gamla landsvägen mellan Åkerby och Jumkil. Namnen Säger och Une har varit ovanliga, de är kända från endast ett par inskrifter. Ristningen är utförd av ristaren Likbjörn som signerat ett par runstenar i gransocknen Bälinge.Stenen står nu på kyrkogården söder om koret.